Mannen på bilden har inget med texten att göra. Photo by Lorenzo Cinque from Pexels

Rezas berättelse är gripande och mycket stark.

Reza kallades oäkting i hemlandet, Afghanistan. Man ansåg att man kunde våldföra sig på honom precis hur och när man ville. Reza led fruktansvärt i flera år och fick alltid höra att han var förlorad och aldrig skulle få komma till Paradiset. Jo, det fanns en väg till Paradiset – att bli självmordsbombare och döda de otrogna. Om han dödade sin mor, som enligt sharialagarna syndat, då skulle hans heder och möjligheter att nå Gud och bli accepterad kanske lyckas. Att själv dö tycktes vara den enda utvägen, men hans försök att dö misslyckades. På HVB-hemmet i Sverige kände han sig också utanför. En oäkting som alla såg ner på, det var hans självbild. Hans vrede och ilska kom till uttryck på boendet och många lade märke till pojken med det ilskna humöret och vredesutbrotten.

”Hur ska man få Migrationsverket att förstå hur en självmordsbenägen ung pojkes liv kunde förvandlas av KÄRLEK?”

Efter en tid kom Reza i kontakt med en kyrka där han fick höra om Guds kärlek, att han är älskad precis som man är. Att man kan få ett helt nytt liv. Reza sög in allt han fick höra och vid dopet kände han sig totalt ren, ny inombords, glad och lycklig.

Vid den stora och långa intervjun hos Migrationsverket berättade han om sitt liv som han beskrev oerhört målande och detaljrikt. Han beskrev hur lagar och regler präglade hans gamla liv och han jämförde det med Gamla Testamentet. Men i Nya Testamentet kom Jesus med nåd och kärlek och nu kände han sig för första gången i sitt liv älskad och värdefull. Migrationsverkets handläggare lyssnade, men återknöt inte till pojkens berättelse utan fortsatte att kräva svar på sina teoretiska och formella kunskapsfrågor. Så tragiskt! Reza hade ju en fantastiskt självupplevd berättelse. Så kom beslutet och domen från migrationsmyndigheterna. Rezas kristna tro ansågs inte genuin och äkta! Han ska utvisas till sina plågoandar, våldet, förtrycket och striderna. Jag har nog aldrig läst en så bra berättelse från en ung pojke och trodde inte mina ögon då jag läst igenom de många sidorna i protokollet. Hur ska man få Migrationsverket att förstå hur en självmordsbenägen ung pojkes liv kunde förvandlas av KÄRLEK?

Reza från Afghanistan kallades oäkting
Märkt på:                                                            

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder kakor. Genom att fortsätta accepterar du användandet av kakor.   Lär dig mer